Ni vet när man hör en så där jävla bra låt och det bara drar åt i magen när pulsen ökar och åttondelarna går som en dans. Jag vet inget bättre. Ibland spelar det ingen roll om man är ensam eller med någon, man kan få samma känsla av att sitta i ett stökigt rum i en obäddad säng full av ångest som på en stor konsert med tusentals människor. När låten kommer igång på radion/datorn eller på scenen och du känner hur håret på armarna reser sig och allt blod inne i kroppen forsar så som Pite älv om vårarna. 

 

 

Det fina med musiken är att det även kan vara som ett totalt bakslag. Alltså rena rama motsattsen till allt forsande och de pulsökande hormonet. På tal om vidrig musik och hägning av scenframträdande så gjorde Miley Cyrus en mycket bra insatts igår på VMA till topp tio mest absurda och motbjudande uppträdande ever. Inte nog med falsk och outhärdlig sång så såg hon ut som att hon dels hade haft halva huvudet i en motorsåg. Inte tala om kläderna som kan ha varit det mest osmakliga jag sett med en början av någon slaks teddybear-body och under detta förskräkliga något ännu mer groteskt som en latex bh och trosa i beige. 

 

Det var en liten parantes av allt som snurrar i min hjärna. Måste ändå erkänna att det är skönt att va igång med skolan igen så jag har några musiknördar att sitta och titta på youtubklipp tjugofem gånger om och om igen för att ta reda på hur man får till just den tekniken för att sjunga den tonen. Jag vet, nörd.